Att resa med en rullstol är som sagt sällan enkelt. Ibland går det mesta som kan åt skogen helt enkelt, och rullstolen kan skapa extrema utmaningar på okänd mark vilket var exakt vad som hände år 2015 i London. Min fantastiska permobil var minst sagt motstridig och hade absolut ingen lust att resa utomlands! Det kan ha varit resfeber då det var första gången den någonsin var utomlands (förutom en bilresa till Danmark).
Planen var att jag skulle först köra ner till en av mina bästa kompisar, Xena, som bor utanför Köpenhamn så skulle vi flyga därifrån. Jag skulle åka till henne på söndagen, och sedan skulle vi hinna packa ordning allt på måndagen och så skulle flyget vara på tisdagmorgon och hemresan var tisdagen veckan därpå. Som planerat kör jag hela vägen från mig till henne, som tar ungefär 8-10 timmar beroende på väder och hur många pauser jag beviljar mig själv under vägen. Absolut inga problem att köra ner, även om det är en bra bit och någon gång vid 19.00 är jag framme. Senare den kvällen skulle jag flytta permobilen till ett bättre ställe i huset då den stod ivägen, men då startade den inte överhuvudtaget. Under hela dagen och resan ner hade det inte varit några problem och batteriet var nästan fulladdat eftersom jag inte använt den så mycket eftersom hela dagen spenderats i våran bil. Men då på kvällen startade den inte, och jag och Xena med hennes fantastiska mamma försökte så gott vi kunde se om någon kabel lossnat, eller om den fungerade om vi kopplade från och av batteriet. När vi kopplade tillbaka batteriet (vilket man enkelt gör med en knapp förresten, inget fifflande i motorn eller liknande behövs) blinkade den kort till men den var fortfarande stendöd. FANTASTISKT! Vi hade alltså inte ens kommit iväg förrän den slutade fungera.
Det här var faktiskt något jag nästan förväntade mig. Jag har en tendens att bli rätt skrattad åt av livet ibland, och livet har ofta en tendens att utsätta mig för såna här ”små” saker rätt ofta så det var inte ens så förvånande. Men självklart extremt deprimerande, när vi satt där på söndagen och funderade om vi ens skulle kunna åka på resan vi längtat efter alldeles för länge! I panik ringde jag min pappa som oftast brukar ha svar på exakt allt i den här världen, men det var ju tyvärr inte så mycket han kunde göra 100 mil bort. Men tack och lov skulle vi ju inte åka direkt på måndagen, utan hade en dag på oss att försöka klara av det här på något vänster. Sverige och Malmö låg ju inte så långt bort, men en hjälpmedelscentral skulle antagligen inte ha tid och vi kollade därför istället på permobil och om de hade någon verkstad i närheten. Det är helt sjukt vilken tur jag ofta har, precis som jag också ofta har den här ironiska oturen. Det danska huvudkontoret för Permobil fanns bara 1,5 timme från där Xena bor och de hade också en verkstad där. Vi gick upp tidigt på måndagen och ringde till dem så fort de bara öppnade, och jag förklarade situationen och frågade om det kunde finnas någon möjlighet att vi fick komma dit så de kunde kolla. Det gick att lösa!
Så då fanns det en liten strimma hopp, och om det skulle kosta brydde jag mig inte ens om vid det laget! Då kom vi till steg två i den här lösningen vilket då innebar att få min 150kg permobil från deras hall, ut från huset och ut till min bil och sedan in på plats där den ska stå för att jag ska kunna köra. Det finns inte tack-ord nog till Xenas mamma för den styrka hon lyckades få fram, men vi fick till slut in den i bilen och den spändes fast och vi kunde köra till verkstaden. Väl där lyckades tekniker hjälpa oss knuffa ut permobilen och efter en kopp kaffe där hade de löst den. Hela styrdosan med spak och allt hade stendött, men de visste inte varför men det fanns ingen som helst eltillförsel. De bytte ut den och sedan fungerade den felfritt och vi åkte extremt tacksamma därifrån!
Äntligen kunde vi andas delvis och vi åkte tillbaka till Xena och började packa och göra oss redo för att kunna åka till London dagen därpå ändå! Däremot skulle det visa sig att det här bara var början på en mycket intressant resa, men det får bli nästa steg.
Kommentera